Jonasskriver

skriv ilja

2009-08-30T21:14:00.000+02:00

När jag läser folk som skriver bra vill jag skriva mer.

Music Television

2008-08-14T19:09:00.000+02:00

Idag såg jag en musikvideo på MTV. Det var säkert tre år sedan sist.

Saida

2006-09-25T07:38:00.000+02:00

Jag drömde att Italiens premiärminister dog i natt. Att han blev skjuten till döds i ett attentat. På aftonbladet.se kunde man se korniga bilder på en man i svart kostym och vit skjorta som föll ihop med ett smärtsamt grin. Det var en mobilkamerabild och ackompanjerades av en rubrik i stil med "Italien i chock" och proffstyckare som i krönikor frågade sig vart världen var på väg.

När jag satte mig framför datorn imorse var det mest för att få mina spågumme-kunskaper bekräftade. Men det fick jag inte. Italiens premiärminister verkar fortfarande må bra. Och på aftonbladet.se hotas Maj, 83, fortfarande av vräkning.

Legenden lever

2006-09-20T23:42:00.000+02:00

Idag var det dags för derby. Jag, W och G skulle gå. Det var länge sedan vi gick på derby tillsammans. Jag minns en ishockeymatch i Globen för länge sen. Nere på isen åkte AIK omkring och uppe på etage 7 satte ett gäng fjortonåringar och gjorde flygplan av matchprogrammet. En av herrarna i raden framför tröttnade på att få kraschande flygplan i nacken och sade med distinkt röst till oss att sluta. Hela gänget tystnade. Utom W. Han sade åt gubben att om han inte passade sig skulle han kasta ner honom också. Det är antagligen mitt bästa idrottsminne. Jag minns också en fotbollsmatch på Råsunda för inte så många år sedan. AIK spöade Göteborg och när gbg:arnas klack Änglarna satte sig på buss hem blev det småkravaller och stenkastning. Jag stod en bit ifrån och tittade på. G sprang längst fram med en sten i handen.

Det kunde alltså bli ytterst intressant att gå på derby med dem båda.

Men vi kom aldrig så långt. Biljetterna till Norra Stå var slut. Timmarna innan avspark gjorde jag ett tappert försök i Anders Limpars spelbutik vid Odenplan. Kanske hoppades jag att han skulle ha en hemlig låda med biljetter, bara för dem som visar tillräckligt med vilja. Men det hade han inte.
- Det finns biljetter kvar i Djurgårdsklacken, sa han där han stod bakom disken med gråstänk i håret och raksår på hakan. Men där vill du inte stå.
Nej, det höll jag med om. Där ville jag inte stå.
- Men åk ut ändå vet jag, det brukar alltid fixa sig. Stick fram ett par hundringar till vakten så släpper han in dig, det funkar säkert.

Sen avslutade han med att ge mig tummen upp. Jag nickade optimistiskt och gick hem. Det där med att muta vakter kanske gick bra när Limpar var knodd men kändes inte så aktuellt ett par veckor efter läktarstormning på Söderstadion. Limpars inställning påminner om G:s morfar. När G stod inför en arbetslös sommar tipsade hans morfar honom om att åka ner till Slussen. Där fanns det tydligen en dörr man skulle knacka på så fick man dagjobb bland båtarna i hamnen. Det var i alla fall så på morfars tid. Men G åkte aldrig ner till Slussen den sommaren, och vi åkte aldrig ut till Råsunda. Istället blev det en svettig källare på O´learys. Och det gick bra ändå.

Kattungen

2006-09-14T12:49:00.000+02:00

Försiktig har skaffat katt. Det började med att ett hemlöst par skulle slänga sina två kattungar och slutade med ett sms där han fick frågan om han inte ville ta hand om en av dem. En kattunge alltså. Det ville han och imorse 0600 vaknade han av en tass i ögat. Ganska oförsiktigt för att vara Försiktig men ibland chockerar han.

Iallafall. Katten måste ha ett namn, och de namnförslag Försiktig än så länge haft uppe på tapeten är:
Sheba, som tydligen var någon drottning i Jemen. (Han vill bejaka sitt arv)
Al-Sadr, som hans bror tyckte var ett bra namn. (Vet inte vad hans bror vill bejaka)
Käften, som är hans personliga favorit. (Enbart för att han ska kunna säga "Håll käften Käften" när katten jamar för mycket)

Till saken hör att Försiktig inte vet vilket kön katten har, och han frågade mig hur man tar reda på det. Rent spontant tänkte jag föreslå att han skulle ta en titt mellan bena, men sen slog det mig: Under de 13 år som familjens katt Bosse levde såg jag aldrig hans snopp. Så, rent teoretiskt, kan Bosse ha varit en brud.

Jag hoppas på Käften, för han har tjatat i många år att om han skaffar ett husdjur ska han döpa det till käften. Dessutom är det ett könsneutralt namn. Men jag trpr det blir Sheba. Sheba för att hon var drottning i Jemen. Och för att Sheba är ett kattmatsmärke. Försiktigs familjs katt, som för övrigt var Bosses morsa, hette nämligen Pussy. Och Pussy är också ett kattmatsmärke. Och vi vet alla att vanans makt är stor. Vi får se vad det blir. På söndag ska jag hem till Försiktig och kolla på valvakan och ta en titt på kattungen. Och kanske även mellan dess ben. Om den inte redan är döpt det vill säga.

Grannfrid

2006-09-11T20:54:00.000+02:00

Hela sommaren har grannen ovanför oss spelat trummor. Bongotrummor. En timme varje dag. På ett ungefär. Men nu har dadunk-dadunkandet tystnat. Istället har han, eller hon, köpt en flöjt som han, eller hon, gärna förgyller sin omgivning med. Fast han, eller hon, verkar lite mer osäker på sin blåstalang då träningsdosen har maximerats. Nu är klockan 20:51 och han, eller hon, har spelat i fyra timmar. Trevligt. Det känns som att man bor i en alvskog, eller möjligen i en kommunal musikskola. För det är väl bara dem som spelar flöjt. Hoppas jag.

Comeback

2006-09-10T18:53:00.000+02:00

Nu har det snart gått fyra månader sedan jag skrev någonting sist. Jag skyller de första två månadernas frånvaro på att min internetuppkoppling var trasig och Tele2 konsekvkent vägrade att fixa den. Sen skyller jag de andra två månadernas frånvaro på att min tidigare trasiga internetuppkoppling var en utmärkt ursäkt för att inte blogga. Men nu är det dags igen. Det är ju trots allt, någonstans, och på något sätt, ganska kul.

Jag skulle kunna berätta om allt som hänt under de här fyra månaderna, men det orkar jag inte. Inte för att det hänt så mycket, men det som har varit något kanske dyker upp vid ett senare tillfälle. Jag nöjer mig med att konstatera att jag numera är en arbetslös akademiker. Jag har alltså en fin examen, men inget jobb. Fast egentligen är jag frilansare, det heter ju så i mediabranschen. Men nu till det riktiga inlägget. Efter nästan fyra månaders karantän, börjar jag lite försiktigt med en mjukstart:

Idag var jag, Flickvännen och Bror på Moderna Museet. Vi skulle se Jens Assurs nya utställning som jag läst om i DN tidigare. Om den var bra?
Jag säger som Flickvännen sa så fort hon lämnat de två små rummen med inramade polaroidbilder från Stockholms nattliv:

"Tur att den var gratis"

Tågavlyssnat

2006-05-15T22:59:00.000+02:00

- Jag tycker inte att man ska gifta sig, säger mormodern till sitt barnbarn.
- Mm, säger barnbarnet.
- Kärleken ska bestå, men föremålen kan skifta.
- Mm.
- Det är bättre att leva fritt.
- Mm.
- Jag tror inte det är meningen att man ska leva med samma person hela livet.
- Som farmor och farfar gör?
- Ja. Och se så bittra de är.
- Mm. De pussas aldrig.

Det blir tyst.
Och tyst.
Och tyst.
Sedan frågar barnbarnet sin mormor.

- Vet du vad som är det bästa med farmor?
- Nej.
- Hennes kakor.
- Mm.
- Fast ibland är dem inte så goda.

The vilja takes it all

2006-05-06T19:09:00.000+02:00

Idag såg jag Hammarby vinna SM-finalen i handboll. En av de gladare killarna på planen spelade jag med för 7-8 år sedan. Då var han bra. Men inte bäst. Däremot ville han alltid mest. Och jag antar att det är det som gör skillnaden. Viljan. Utan den når man inte långt. Oavsett fält. Därför tror jag att en sådan som till exempel Peter Forsberg skulle varit framgångsrik oavsett vad han satsat på. Ekonom, badmintonspelare, sjuksyster eller bonde. Hade han valt att skita i pappa ishockeytränare och hellre gått någon av de vägarna skulle han garanterat nått långt även där. Det sitter som sagt i skallen. Vilket man blir väldigt påmind om när man sitter i soffan och ser en gammal lagkamrat kyssa SM-bucklan på TV.

Valborgsmässoafton

2006-05-02T00:16:00.000+02:00

Valborgsmässoafton. På en privat ö. Jag och Flickvännen är inbjudna på ett hörn. Nu sitter vi där i sällskap med ett tiotal andra. I köket. Klockan är snart fyra på morgonen när det lirkas fram en flaska Mariposa. Sydamerikansk likör med smak av honung. På etiketten breder en röd fjäril ut sina vingar. Utanför börjar en ny dag sträcka på sig. Mariposan hälls upp i glas. Lite till kan vi. Flickvännen tar täten och sveper snabbt. Ingen säger att hon gör fel, att Mariposan ska smuttas, som en whiskey. Vi vet inte bättre, gör som hon och förlänger dagen ytterligare.

Tidigare har vi badat bastu, fiskat och tittat på en vedklyv. Och så har vi ätit middag. Och pratat.

Vi har pratat om spöken. Om turkiska tanter som glider genom väggar, om eldklot som far genom fönster och om strålkastare i backspegeln som plötsligt bara försvinner.
Vi har pratat om de tidskapslar som JM Bygg gräver ner under samtliga av företagets nybyggnationer. Vad stoppar byggarbetarna i tidskapseln? Och vad skulle man själv lägga i tidskapseln?
Vi har pratat om rummet intill, jungfrukammaren, där husets husa för 70 år sedan dräpte det oäkta spädbarn hon klämt ur sig efter att ha strulat till det med husets herre.
Vi har pratat om att man inte bör prata om personer som inte är närvarande i rummet. Sånt är känsligt för en av de uruguayanska bröderna. Han vill inte att andra pratar om honom, vad han gör eller vad han har gjort. Han vill berätta själv. Han säger att det är kulturell grej, och att svenskar inte förstår. Han blir utbuad. Av argentinaren. Och av sin uruguayanske bror.
Vi har pratat om att Argentinas Joan Riquelme aldrig borde ha slagit straffen mot Arsenal och vi har pratat om att vi inte bör prata om att Uruguay inte är med i fotbolls-VM.
Vi har pratat om fiske, om fisketävlingar och fiskeregler och vi har kommit fram till att det inte räknas som fångst förrän fisken ligger och sprattlar på båtens botten.
Vi har dansat. Och borstat tänderna. Samtidigt.

Dagen efter visar sig eldklotet ha en naturlig förklaring, de som sov i jungfrukammaren överlevde natten och Uruguay är fortfarande inte med i fotbolls-VM. Nere på bryggan inspekteras båten som snart ska skjutsa fiskarna ut till fisken. I köket droppar glas och tallrikar sig torra ovanför diskhon. Bredvid den gamla mikrovågsugnen står dryckerna på rad. Flaskan med fjärilen är tom. Vi borstar tänderna utan att dansa och åker hem.

Checklist

2006-04-29T16:22:00.000+02:00

Var ute igår. Med Tidstjyven och Oz. När vi lämnat Lilla Essingen bakom oss och befinner oss i city gör Tidstjyven en kontroll för att se att alla nödvändigheter för en kväll på stan är med:

Visa-kort.
Nej.
Kontanter.
Nej.
Legitimiation.
Nej.
Busskort.
Nej.

Däremot hade han med sig sin mobiltelefon. Som han sumpade.

Sheriffen i Ryd

2006-04-09T21:17:00.000+02:00

I en dokumentär på Sveriges Television kunde man ikväll träffa Åke Johansson. Eller Sheriffen som han kallas. Han är ICA-handlare i det lilla samhället Ryd i Blekinge. Dessutom är han självutnämnt skyddshelgon. Ända sedan den lokala polisstation lade ner är det till Åke som Ryds invånare ringer om de lägger märke till något skumt. Och Åke åker ut. När det ringer mitt i natten svarar han kortfattat, tar vägbeskrivningar, skriker åt frugan att koppla hunden och ger sig ut i natten på jakt efter tjyvar. Och utlänningar. Det är nämligen samma sak.

I dokumentären får man se när Sheriffen blir tipsad om att en polskregistrerad bil står mystiskt parkerad på en grusväg. Genast rycker han ut. Näsborrarna vädrar skurk och snart har han jagat ner en ung polsk man på en gata kantad av vitmålade villor. Sheriffen förhör sig noggrant om vad den unga främlingen har för sig i Ryd. Det visar sig att han är en student som försöker dryga ut kassan genom att sälja teckningar till sina välmående grannar på andra sidan Östersjön. Sheriffen tittar på den unge mannens blyertsteckningar, nickar stillsamt och säger att det är ok. Mannen kan fortsätta. Thank you svarar polacken med ett oförstående leende. Good luck svarar Sheriffen.

Senare skämtar Sheriffen med sina kamrater om ynglingen från andra sidan Östersjön.
- Han kanske hade hört hur många färgade vi har här och bestämt sig för att gå runt och sälja bananer. Vännerna skrattar hjärtligt.

Det är nämligen så det är. Det finns många färgade i Sheriffens egenutnämnda distrikt. Alldeles för många. Och nu får det vara nog. Man kan inte ta emot fler asylsökande i ett så litet samhälle som Ryd för ”det går inte att släppa ut fler kriminella på gatorna”. Utlänningar=Kriminella=Sant.

Förvisso förstår Sheriffen alla barnen som stjäl, de hade antagligen inte så mycket leksaker i sina hemländer. Men samtidigt förstår han alla de unga mödrarna i Ryd som tycker det är obehagligt när barnen står och väntar på dem. De andras barn alltså. Utlänningarnas. Deras barn står nämligen och väntar på att de unga mödrarna ska lämna sandlådan obevakad ett ögonblick så att de snabbt kan norpa alla de där bollarna och plastbilarna och spadarna som de saknade i sina hemländer. Så därför får det vara nog nu. Inga mer utlänningar i Ryd. Det är alldeles för litet för sådana där. Sådana där andra.

En dam berättar mot slutet i dokumentären om tryggheten som finns i ett litet samhälle. Man känner sig säker när man vet vilka som rör sig på gatorna. Som den gången för ett par år sedan när det åkte omkring en pedofil på gatorna i Ryd. Om damen fick syn på bilen kunde hon genast ringa till sin mor och varna henne så att barnbarnen höll sig inomhus. Det kändes tryggt.

Det var Sheriffen som hade varnat sina medborgare om att det fanns en pedofil i faggorna. Det var tur det för vem vet annars vad som hade hänt. Nu upptäcktes förvisso aldrig någon pedofil och inte heller blev några barn bortrövade men ändå. Man vet aldrig. Vore det inte för Sheriffen kunde de fått problem. Men det är just där problemet ligger. Hos Sheriffen.

Så länge Åke ICA-handlare åker runt och frågar folk om de har sett bilar fyllda med utlänningar, eller bilar med utländska registreringsskyltar, eller bilar med pedofiler, är det självklart att folk i Ryd känner sig rädda. Rädda för utlänningar och pedofiler. Och så länge de är rädda känns det tryggt att Sheriffen finns där. För att skydda dem mot de andra. Men jag tror det vore bättre om Sheriffen stängde av mobilen, satte sig framför datorn och lyssnade på den prisbelönta dokumentären ”Dom från andra sidan”. Kanske skulle det få han själv, och hans invånare, att lugna ner sig en smula. Saker är inte alltid vad de ser ut att vara. Och det gäller även människor.

Fin Frisyr

2006-03-30T23:32:00.000+02:00

Jag klippte mig idag. Det blev en jugendbena á la 30-tals Tyskland. Tur att jag har hjälm.

Vårrustning

2006-03-26T15:21:00.000+02:00

Far sa kom och hjälp till med båten och jag sa ja men när safterna från nattens kebabtallrik steg i strupen stod vi i snön och han räckte fram spaden och jag vet att det är kul med segelbåt på sommaren men jag vill veta vad man ska ha den till på vintern?

Redan som litet barn...II

2006-03-26T15:06:00.000+02:00

Leenus påpekade en sak i en kommentar till inlägget nedan. Uttrycket "Baby Basher" borde även kunna betyda "någon som våldsamt slår barn":

//"The Baby Bashers" i USA, JB Holmes, Bubba Watson och Camilo Villegas, har gått i bräschen. Med en sjyst drive kan man slå hela världen med häpnad - och den långtslående trion får enormt mycket uppmärksamhet i tv och tidningar.//

Redan som litet barn...

2006-03-24T13:30:00.000+01:00

På svd.se kan man läsa om en långtslående svensk golfare. Det här med att slå långt är tydligen the new skit inom golfen och i USA har tre unga proffsgolfare av media döpts till "The Baby Bashers" efter sin talang att drämma till golfbollen längre än någon annan.

//"The Baby Bashers" i USA, JB Holmes, Bubba Watson och Camilo Villegas, har gått i bräschen. Med en sjyst drive kan man slå hela världen med häpnad - och den långtslående trion får enormt mycket uppmärksamhet i tv och tidningar.//

Är man lite osäker på vad artikelförfattaren egentligen menar i ovanstående stycke kan man läsa fotnoten längst ner på sidan.

//Fotnot: Fritt översatt betyder Baby Bashers våldsamt slående babys.//

Tack. Var jag osäker så vet jag nu vad uttrycket "Baby Bashers" betyder. Men när ett frågetecken försvinner dyker ett annat upp. Våldsamt slående babys. Spelar golf. Hur ser det ut?

Mr Ödmjuk strikes again

2006-03-22T21:06:00.000+01:00

Jaha. Det är alltså så man ska göra. Man ska läsa en bok. Tre gånger. Skitbra idé Mr Ödmjuk. Nu kan jag börja synda för himlen väntar likväl!

Var försiktig när du hyr film med Försiktig

2006-03-22T19:56:00.000+01:00

- Får jag ta ett stort lån herr banktjänsteman?
- Nej, det går tyvärr inte för sig.
- Varför inte herr banktjänsteman?
- Har du hört talas om Pete Tong?
- Ja, herr banktjänsteman.
- Vart är filmen om hans liv?
- Jag vet inte herr banktjänsteman. Försiktig skulle lämna tillbaka den herr banktjänsteman. Men han gjorde inte det herr banktjänsteman. Filmen är long gone herr banktjänsteman
- Just det. And so is your villa, volvo and vovve. Hälsa Mr Carefeul from me.

Tacksamhet

2006-03-21T19:51:00.000+01:00

Idag var jag och storhandlade. Tidningar. Eller tidskrifter som det kanske heter. Fyra stycken. Tre till mig och en till Flickvännen. Hon brukar beklaga sig över att hon aldrig får några presenter så nu skulle hon minsann få se.

- Tack, säger hon när jag överräcker min gåva. Var det nedsatt pris?

Fin frisyr

2006-03-20T10:23:00.000+01:00

Stormun har köpt en ny klocka. En fin klocka. Och dyr. Han har haft en bild på klockan som skrivbordsunderlägg i datorn de senaste fem åren. Efter studier-examen-jobb-befordran var det dags för belöning och i helgen slog han till.

Idag gick han in på kontoret med den nya klockan. Den är stor. Den glänser. Den syns. En uppmärksam medarbetare märker att någonting är förändrat hos Försiktig.

- Snygg klocka. Har du klippt dig?

Jobbigt

2006-03-16T09:47:00.000+01:00

Så du har hamnat i slagsmål med en stor snubbe.
Ni är omringade av en jublande folkmassa.
Du står beredd med höjda knytnävar.
Nu jävlar ska han få.

Snubben tar av sig tröjan.
Du är inte rädd.
Du går på gym.
Du har gymbrallor på dig.
Du rör lätt på fötterna och knyter nävarna hårdare.

Snubben går fram och skallar in bakrutan på en bil.
Som uppvärmning.
Jobbigt.

Tentameniell ångest

2006-03-15T14:16:00.000+01:00

Flickvännen får höra att idag kan man hämta ut tentan från förra kursen och morgonens glada humör springer iväg och in rusar oron och huvudvärken hand i hand. Ojoj tänk om jag inte klarat den jag tror inte jag klarat den men det gör inget om jag inte klarat den eller hur då är det bara att skriva igen eller hur?

Ja.

Bra för det var en sak som jag vet att jag hade fel på men jag borde klarat den men tänk om jag hade fler fel jag vet att jag svarade annorlunda på några frågor jämfört med Klasskamraten.

Det kanske är du som har rätt?

Nej det tror hon inte men jag förstår inte varför för hon har läst och pluggat och fyllt rad efter rad i kurslitteraturen med gröna och rosa och gula överstrykningspennestreck och jag tänker på hur hon satt och pluggade vid köksbordet, hur hon läste ur det fulltecknade anteckningsblocket, som hon hade fyllt när hon sammanfattade kurslitteraturen, som hon hade börjat med att läsa. Men kanske var det världens svåraste prov och kanske missade hon.

Nyss ringde Flickvännen och skrattade lite förläget och jo det gick bra jag fick vg.

Och nej det är inte första gången hon ojar sig och har huvudvärk och tror att alla andra minsann svarat rätt för hon kan ju ingenting fastän anteckningsblocken med gröna, rosa, och gula streck växer på höjden framför henne. Det brukar vara så. Och så brukar hon få VG. Och jag fattar inte att hon inte fattar hur mycket hon faktiskt fattar.

JABBADABBADOOOOOOOOOOOOOOO

2006-03-14T23:01:00.000+01:00

Tjo
och
tjim
jung
el
jim.

Nu är exjobbet klart.
Och hör sen.

Överklaga

2006-03-11T00:37:00.000+01:00

Lydmar

Belöning utlyses

2006-03-03T09:30:00.000+01:00

Jag hatar att tappa bort saker.
Jag hatar att tappa bort viktiga saker.
Jag hatar att tappa bort saker man har gjort.
Jag hatar att tappa bort saker som innehåller viktiga saker som man har gjort.

Jag hatar att vi har tappat bort den externa hårddisken som innehåller de färdigklippta filmerna till vårt exjobb.

10 dagar till deadline.

In i skiten.

Marockanska marknader

2006-02-25T13:58:00.000+01:00

Vågorna rullar in nedanför Panorama Café. En longboarder glider upp och ner längs med den huvudhöga vattenväggen. Idag vet vi inte att swellet sakta kommer minska för att nästintill försvinna veckans sista dagar. Vi unnar oss en lugn förmiddag och åker in till Agadir. Jag ska köpa någonting till Flickvännen. Vi ska gå på Souk el Hed. Marknaden. Det är sånt man gör i Marocko. I alla fall om man läser Fritidsresors tips.

”På souken hittar du sällan prislappar. Därför att här prutas det, så lär dig först som sist att handla på marockaners vis. En marockan köper aldrig viktiga saker vid första besöket, eftersom prutandet också är en social inrättning.”

Fritidsresor berättar vidare hur säljaren gärna bjuder på kokhett myntaté. För på marknaden i Agadir handlar det inte om att köpa och sälja, om att tjäna pengar och försörja en familj.

”Köpet görs med andra ord liksom i förbigående, medan ni har en trevlig pratstund. Köper du varan för utgångspriset, känns det snopet för bazarägaren. Han har visserligen gjort en mycket bra affär, men han har gått miste om den trevliga samvaron.”

Fritidsresor verkar veta mycket om Agadirs marknad men de vet inte att den är stängd på måndagar. Vi får nöja oss med en mindre marknad istället. Inhyst i två garageliknande våningar i centrala Agadir. Det är nästan tomt. Försäljarna bjuder in. Hello sir. Utsträckta händer visar snarlikt sortiment. Come in sir. Guldsandaler, lädertofflor, skinnskor, färgstarka kryddor, dolkar, kaftaner, mattor, slamrande smycken, snidade träfotbollar och stenkobror.

Please sir.
What do you want sir?
Where are you from sir?
Vi orkar inte.
Svarar inte.
Ignorerar.
England?
Russia?
Aleman?
Francois?
Denmark?

No.

We are not from Denmark.

Försäljaren blinkar med ögat och skrattar högt. Fick en reaktion. Vann.

Vi lämnar Agadir och åker tomhänta tillbaka till Taghazout. Längs med kusten. Passerar militärbasen med fullt påklädda soldater på vakt under zenitsolen. Vidare in i Banana Village med sina bananplantager. Går längs med huvudgatan. Tittar in i slakteribodarna. Levande fåglar kacklar i burar bakom kassan. Gethuvuden uppradade på tunna träbord lockar flugor. Vi hoppar in i bilen och kör upp i nästa by, Tamrakht. Överallt byggs det. Eller så har det slutat byggas. Halvfärdiga hus. Halvfallna hus. Tomma. Trist. Vi åker sakta uppåt på dammiga gator. Hamnar mitt i rusningen från skolan. Ungarna tittar på oss. Som turister.

Vi lämnar Tamrakht och rullar neråt igen. Snart är vi åter i Taghazout. Tar en tonfisksallad till lunch. 30 dirham. 25 kronor. Bror är trött och åker hem. Jag gör ett sista försök. För Flickvännen. Går ner till det lilla torget bakom byns enda busshållplats. Omgärdade av små stenhus fyllda med fiskserveringar, tajinrestauranger, slaktare och alltiallobutiker har två försäljare rullat ut sina varor. Jag sätter mig på en låg, kall stenbänk. Vinden viner.

Han kommer fram omedelbart. Han vill sälja något. Jag har redan tröttnat. Jag vill inte köpa något. Men vi vill båda prata. Så vi pratar.

Han heter Hassan och är förkyld. Han frågar om jag har någonting som kan hjälpa mot ont i halsen. Sorry. Same problem säger jag. Han kommer från Essaouira och jobbar som försäljare. På marknader. Han reser runt och säljer väskor, filtar, mattor, hattar, tröjor och smycken. Mycket gör han själv. Han köper stora stycken tyg och klipper fram filtar. Sen tar han det överblivna tyget och klipper till tröjor. Till slut tar han de resterande tygbitarna och klipper ihop väskor. Nu ligger de utrullade framför oss. Gröna, bruna, vita, randiga. Grovt stickigt tyg.

Hassan hostar, torkar sig om munnen och knyter näven kring en krympande servett. Ikväll ska han ta medicin. Han ska koka örter i varm mjölk. Very good säger han. But now no good. Now all day in wind. Medicin no help.

Hassan ska tillbaka till Essaouria när sommaren kommer. Då är affärerna bättre. Nu reser han runt mellan olika städer. Han gillar att resa, att träffa nya människor och lära sig nya saker. Han berättar om vilka språk han kan, om skillnaden på koran-arabic och street-arabic, om den berber hans föräldrar lärt honom och om engelskan han plockat upp från turisterna. Han berättar om Marockos dåliga spel i Afrikanska Mästerskapen, om sparkade förbundskaptener och dåliga målskyttar. Han frågar om Sverige. Han känner till Henke Larsson. Jag berättar om Lasse Lagerbäck. Good säger han. Same coach long time good.

What language in Sweden?
Swedish.
Everybody in all Sweden?
Yes. Almost.

Jag berättar om samiskan. Han skrattar. Like berber. Same like berber.

Is Sweden island?
No.
Ok.
Han hostar på nytt. Servetten krymper ytterligare.

Några engelsmän kommer förbi och börjar skramla bland smyckena. Hassan är snabbt uppe på fötter. Wicked säger dom. Yes säger han. Jag går iväg. Skakar hand med Hassan på väg bort.

Thank you, säger han. Nice talking to you. Maybe you come back later?
Yes, säger jag. Maybe.
Please come back. It is important for me. We can drink tea. Ok?

MarockoTajm

2006-02-15T23:35:00.000+01:00

Imorgon bitti är det dags.

Bye bye envis köld, vintrigt OS och Bolivianskt examensarbete.

Hello Panorama, Spiders, Anchors, Hash Point, Mysteries, La Source, Killers och allt vad ni heter. Nu ska det surfas vågor och ätas couscous.

I en hel vecka.

Sen ses vi.

Hare.

Transition # 1 - 06

2006-02-12T13:56:00.000+01:00

se
så
snyggt.

Redaktör
Neuman
trollar
igen.

+

Jag
och
John
a.k.a
Johnny
Reggie
a.k.a
Mr
Nord
a.k.a
SM
vinnare
06

skynda
fynda

Polistaktik

2006-02-11T13:43:00.000+01:00

Bror var på TV i torsdags. Efterlyst. I ett inslag om en instrumentstöld. Bror basar över en pantbank och han skymtade förbi i filmen från övervakningskameran som visar hur en bov försöker pantsätta ett av de stulna instrumenten.

Bror kom ihåg den dagen boven kom in och ville panta instrumentet. Bror och hans kollega anade oråd, bad boven att vänta och slog lite i registret. Jajamensan. Stulet gods. De ringde polisen och förklarade att en bov stod i kassan och väntade så om de skickade en polisbil kunde de haffa honom.

Vi har tyvärr ingen ledig bil sa polisen.
Okej sa bror.
Får jag prata med honom.
Okej sa bror och räckte telefonen till boven.

Boven lyssnar uppmärksammt på vad polisen har att säga. Polisen vill att boven berättar vad han heter. Boven vill inte säga vad han heter. Efter nån minut räcker boven tillbaka telefonen till Bror. Sen går han raskt ut genom dörren och försvinner runt hörnet.

En vecka senare är boven, och hans kumpaner, på TV. I brist på bilar får polisen öva lite till på sin överyga-boven-att-vänta-tills-vi-kommer-taktik.

Finsk täckmantel

2006-02-09T21:37:00.000+01:00

Jag och Bror åker till Marocko om en vecka. Igår diskuterade vi täckmantel. Svensk funkar inte, inte minst efter Sverigedemokraternas utlysta karikatyrtävling. Jag lanserade min teori om att vår lilla fiskeby var att föredra framför de stora charterkomplexen. Bror höll inte med. Inte heller Försiktig gav mig stöd. Han mumlade istället något om att folk antagligen var extra konservativa i den lilla fiskebyn. Så en täckmantel behövs alltså.

Bror röstade på Finland. Att vi skulle säga att vi var finnar. Själv föreslog jag kanadensare. Min finska är nämligen begränsad till fyra fraser. Nu är inte det finska språket alltför spritt men man ska aldrig säga aldrig. Om himlen skulle falla ner och man står där och skakar tänder med bajs i byxan blir det svårt att snacka sig fri med mitt ordförråd. Kanske undslipper jag ögonbindel men sen tar det stopp: Moi moi mukkolat. Eisa peitä. Kytos. Perkele voivitto.

Hej hej små knattar. Får ej övertäckas. Tack. Jävla smörfitta.

Försiktig goes to Lund

2006-02-08T19:05:00.000+01:00

Försiktig ringde från Lund igår. Han pluggar vid Lunds Universitet den här terminen. Tillsammans med ett par klasskamrater från Södertörns Högskola.

Han sa att det inte fanns några svartskallar som pluggade vid Lunds Universitet.

Men nu finns det tre.

Försiktig och hans Södertörnska klasskamrater.

En av kamraterna flyttade häromdagen in i sin nya studentkorridor. Killen öppnade dörren, klev över tröskeln och möttes omedelbart av glada tillrop och fasta handskakningar.

- Hello, utbrast en av kamratens nya grannar. You must be our foreign exchange student!

The deadliest catch

2006-02-07T23:00:00.000+01:00

Discovery Channel får ett allt fastare grepp om mig. Men det är inte amerikanska choppers, olösta mordfall eller gigantiska grävmaskiner som intresserar mig. Det handlar om någonting helt annat. Det handlar om krabbor.

Programmet heter "The deadliest catch" och man får följa ett gäng fiskebåtar som guppar runt i pissväder på Berings Hav och fiskar krabbor. Män iklädda klargula galonbyxor sliter i stora burar på däck, svär åt tomma tinor och röker i spöregn. I styrhytten sitter kaptenen, pekar på radarskärmen, muttrar, greppar komradion och skäller på däcksgubbarna innan han beslutar sig för att åka 100 sjömil hit eller dit.

Namnet "The deadliest catch" anspelar på att det är ett livsfarligt jobb. Inte bara för krabborna alltså. Antingen bryter nån benet. Eller så krånglar någon in sig i en tamp och blir sköljd överbord. Eller så sjunker båten. Den dagliga-drama-dosen blir tillfredsställd. Däremellan talar de alla varmt om livet ombord och bråkar med årets rookie. Det finns alltid en rookie. Han får jobbigast jobb och minst betalt men när säsongen är slut tejpar de fast honom vid däckskranen och kaptenen kliver fram och förklarar att han har skött sig bra och är välkommen tillbaka nästa år. Killens ögon tindrar och han berättar för kameran att nu ska han tillbaka till college men han kommer garanterat återvända för det här, det är livet.

(observera att detta inte gäller rookien som, för att skoja till det lite, slängde en död fisk i lasten. Fisken förgiftade hälften av fångsten och alla fick hälften så mycket i lön. Den rookien blev inte fasttejpad vid däckskranen. Inte heller tindrade ögonen när han kort och gott konstaterade att han skulle återvända till college.)

När jag började titta var de på jakt efter kungskrabban. Sen tog den krabbsäsongen slut och jag tänkte att det var synd för det här var bra. Då började nästa krabbsäsong. Nu skulle de istället jaga drottningkrabban. Ännu svårare, ännu farligare. Sen tog även den säsongen slut och jag tänkte att ta mig fan, det här är bra tv. Och nu är de igång igen. Nu jagas "the imperial-crab". Ny krabbsäsong. Nya TV-program. Imperial-crab säsongen var kort men lönsam. På 3 dagar tjänade Besättningsmännen 10 000$ var. Kaptenen, som sitter inomhus när de andra sliter i sina galonbyxor, tjänade 22 000$. Bra extraknäck.

Unga patrioter

2006-01-28T14:51:00.000+01:00

Idag demonstrer de nazistiska organisationerna Nationalsocialistisk Front och Svenska Motståndsrörelsen vid Odenplan.

Ett hundratal åskådare, rakade skallar, en banderoll med texten ”Stoppa förintelsen av vårt folk”, högstämda tal, applåder, armar sträckta i luften, sieg heil sieg heil.

Motdemonstranter rör sig i närheten, skriker och stör. Folk lämnar demonstrationen och rusar framåt. Mot motdemonstranterna. Kom då din svarting. Jävla svartskalle. De rör sig som en flock. Förväntansfulla ögon.

En kille på busshållplatsen. Han väntar på bussen. Han hamnar i mitten. Grön jacka. Stor mössa. Skejtare. Skallarna flockas kring honom. Petar på honom. Luktar. Känner lukten. Han är rädd. Killen tränger sig förbi flocken och går snabbt bortåt. De följer efter honom. Vädrar.

Nu kommer polisen. Hjälmar, batonger och myndiga röster. Vill ni demonstrera får ni fan sköta er.

Utanför demonstrationen rör sig två pojkar. Tioårsåldern. Den ena med mössa nedtryck över öronen, den andra med blont hår bakom öronen. Nya skidjackor. Klä på dig ordentligt så du inte fryser, det är kallt idag. De bär på en kartong. En tung kartong. Till hälften fylld med tidningar. Nationellt Motstånd, utgiven av Svenska Motståndsrörelsen.

Stormun avancerar

2006-01-21T12:28:00.000+01:00

Stormun har fått ett nytt jobb. Ett toppjobb. I Oslo. Som vd för omvärldsbevakningsföretaget i Norge. Jag har alltid trott att folk med åren skulle lära sig syna och se bakom hans talande fasad. Särskilt folk som är lite äldre, typ chefer. Men de verkar aldrig lära sig. Jag får åka till Oslo och berätta sanningen för dom. Eller så är det jag som aldrig lär mig. Han har kanske mer än en stor mun ovanpå axlarna.

Motorcykelmålning

2006-01-17T14:39:00.000+01:00

Jag förstod att jag tappat intresset för dagens seminarium när jag valde att bestycka min nyritade motorcykel med en missil.

Vit kuk

2006-01-12T15:11:00.000+01:00

En besökare hamnade här via google.
Han eller hon sökte efter:

"vit kuk"

Jag vet inte. Jag vet ingenting. Jag vet bara att personen kommer från Sweden, Vastra Gotaland, Borås och att han eller hon inte har återvänt sedan dess. Kanske blev han eller hon besviken av resultatet.

R Kelly må vara en kuk.
Men han är inte vit.

Badhusboys

2006-01-11T08:50:00.000+01:00

Jag var och badade igår. På badhuset. Motionssimmade. Sånt där som man inte förstod varför folk gjorde när man badade med skolan.

Jag sitter i bastun i badhuset. In kommer en pappa, med två små barn. Två pojkar. Dom fattar ingenting. Den äldre av pojkarna frågar varför det ligger limpor på bastuaggregatet och pappan förklarar tålmodigt att det är stenar som förvisso ser ut som limpor. Pojkarna lyssnar uppmärksammat. Den äldre pojken nickar förstående men den yngre pojken försöker igen och frågar pappan varför det ligger limpor på bastuaggregatet. Sen börjar pojkarna diskutera elektriciteten som finns i vattenrören. Och huruvida det är varmare högre upp i bastun eller inte. Alla andra i bastun tycker att det är trevligt och charmigt med så söta små barn. Pappan plockar poäng. Sen är det färdigbastat och de båda bröderna släpps ut i omklädningsrummet.

Den yngre pojken, som bestämt förnekade att han var kissnödig i bastun, ställer sig och kissar på golvet. Pappan märker ingenting för han är upptagen med att förklara för hans äldsta son att han inte får gömma sig i klädskåpen, och han får definitivt inte stå och skrika "Kuckeliku julen är här". Pojken nickar och tittar ner på golvet. Pappan är nöjd, rätar på ryggen och upptäcker kissfläcken.

- Vad har du gjort? Har du kissat där?
- Mmm
- Så får du absolut inte göra. Du är alldeles för stor för sånt, eller hur?
- Mmm
En skåpdörr öppnas och stängs.
- Kuckeliku julen är här.
- Du vet att om man är kissnödig går man på toaletten.
- Mmm
- Kuckeliku julen är här.
- Vad sa jag om att leka i skåpen. Kom ut därifrån och börja klä på dig.
En skåpdörr öppnas och den äldre pojken kliver ut. Pappan pekar på kläderna som ligger på bänken.
- Klä på er nu. Båda två.
Den yngre pojken brottar på sig ett par blå långkalsonger och springer sedan bort och ställer sig på vågen som står i ett hörn. En skåpdörr öppnas och stängs.
- Kuckeliku julen är här.
- Nu lägger ni av med det där. Kom hit och klä på er annars får ni inte följa med pappa till badhuset nästa gång.
Den yngre pojken står kvar på vågen och förundras över sin matchvikt. Den äldre kliver ut ur skåpet, går in i nästa och kucklar åter igen fram att julen är här.
- Nej, nu skärper ni er, säger pappan med höjd röst. Ni får inte följa med pappa nästa gång jag går och badar. Nu kommer ni hit och klär på er på direkten annars ryker lördagsgodiset. Jag menar allvar.
Den yngsta pojken lämnar snabbt vågen och springer tillbaka mot bänken med kläderna samtidigt som hans äldre bror kliver ut ur skåpet. Men nu tvärnitar den yngre, drar lite i långkalsongerna och bestämmer sig för att springa tillbaka för ytterligare ett försök på vågen. Samtidigt öppnas en ny skåpdörr för att sen stängas snabbt.
- Kuckeliku julen är här.

Det går fort...

2006-01-04T15:57:00.000+01:00

... att bli av med ungefär 1500 ködagar i Stockholm Studenbostäders bostadskö. Det räcker med att inte logga in på 3 månader så makulerar dom dina 4 år i kön. Utan förvarning. Och 3 månader går fort.

Så jag börjar om.

Idag.

Antal ködagar:

1.

Det är över nu

2006-01-03T18:41:00.000+01:00

Sådärja. Då var det klart. Gå nu. Lämna mig ifred och låt mig vara. Jag vill inte se dig mer. Aldrig mer om jag ska vara ärlig. Kanske en gång till, men bara för att jag måste. Tills dess - stick och brinn. Förbannade C-projekt.

Antifascistiska aktioner.
- om AFA och en fullspäckad höst.

Under hösten har nätverket AFA haft fullt upp i kampen mot nazister, rasister och fascister. Deras våldsamma metoder kritiseras och staten stiftar en ny lag. Men en unversitetslärare i Växjö förstår sina tidigare kamrater, och kritikerna kallar den nya lagen meningslös.

Jag är lite stolt över att 10 veckors arbete nu har förpackats på 21 prydliga sidor. Och jag är väldigt stolt över att det blev sammanlagt 30 000 tecken. På pricken och exakt in i minsta detalj så många tecken som det max fick vara. Men jag är även lite fundersam: Kan man använda ordet fullspäckad i en rubrik?

Riktig resejournalistik

2005-12-31T16:38:00.000+01:00

Tidstjyven kom hem från Gambia idag. Han hann med planet dit, och han hann med planet hem. Sånt imponerar, men det som imponerar mest är hans målande beskrivningar av det lilla landet på Afrikas västkust. Vem behöver När och Fjärran när det finns msn?

Stormun säger:
har du ätit lejon
Tidstjyven säger:
nä, bajsig fisk
Tidstjyv säger:
jag har klappat en krokodil däremot
Stormun säger:
va
Stormun säger:
eru dum
Tidstjyven säger:
den va skittrött
Stormun säger:
jag litar inte på hundar och du klappar en krokodil
Tidstjyven säger:
mitt inne i en kåkstad så hade dom en krokodildamm...
Tidstjyven säger:
snubbben ba, come come, klapa klappa

Nyårsafton

2005-12-31T16:03:00.000+01:00

Nyårsfest hemma hos Kalkyls svärföräldrar.
Utan svärföräldrar.
FF.

WOW

Gott nytt

Narnia

2005-12-30T08:56:00.000+01:00

Igår gick Stormun på bio tillsammans med Försiktig. Sedan skickade han ett sms:

Om du nånsin tänkt se narnia, så säger jag som Försiktig sa nyss: det sluta med att ett lejon som pratar går på stranden.

Marocko

2005-12-29T18:16:00.000+01:00

Förresten så är det bokat och klart.
I Februari drar jag till Taghazout, Marocko, för en veckas surf.

Lyckas jag nosa upp en någorlunda internetuppkoppling därnere kanske det blir en sån där reseblogg jag nämnde nyss.

Bror följer med. Det blir premiär för honom. Rakt in i skiten.

nybloggeri

2005-12-29T17:57:00.000+01:00

SVD berättar om Yahoos krigsbloggare. Själv undrar jag när resejournalistbloggarna börjar dyka upp i mer seriös form. Alltså inte a´la resedagboken utan mer som, ja, mer som den där krigsbloggen (eller finns det redan?). Reportage, filmer och fotografier kan produceras på löpande band i samma veva som journalisten tar sig fram.

Lite som jag tänkte att Ostindiefararen Götheborg skulle göra, när jag sökte jobb som deras journalist/informationsgubbe. De sket fullständigt i mig. Men de har en del filmer på sin hemsida samtidigt som GöteborgsPosten skickat ett par reportrar som bloggar från de olika etapperna. En bra början men om man utnyttjar webben till max börjar man närma sig det krigsbloggen bjuder på, fast man kan skippa kriget.

Det jag inte förstår är varför ingen ringt och erbjudit mig just det jobbet? Som resejournalistbloggare alltså. Snart köper jag lite råg till ryggen och går upp till redaktionerna själv.

Julklappslotteri

2005-12-27T14:53:00.000+01:00

I år arrangerade vi ett julklappslotteri till glädje för alla inblandade och det är enkelt och okomplicerat köp en pryl á 200 kronor och få en pryl á 200 kronor och sluta grubbla på vad du ska ge till Morbrors fru eller Kusins sambo och alla tycker det är en bra idé och alla köper med sig en julklapp som de lägger i den speciella julklappslotterihögen under granen för alla vet vad som gäller alla utom Sällsynta Morbror som varje år blir bjuden och varje år säger vad trevligt jag får se jag kanske kommer så kommer han inte. I år ringde det på dörren och där stod han på tröskeln.

Välkommen in och puss och kram och skaka hand och vad kul att du kunde komma vi ska precis äta och han har med sig rökt lax som vi lägger på laxfatet som sväller över kanterna och vi har ett julklappslotteri förstår du men det visste inte du såklart men det är ingen fara det löser sig stig på stig på. Men sällsynta Morbror är inte den som är den. Han sveper snabbt ut till bilen på parkeringen och återvänder med ett glänsande blått paket se här jag har också en julklapp men hur då undrar man visste du att nej det visste han inte men fråga inte så mycket nu äter vi säger han och lägger det glänsande blå paketet i julklappslotteriet och sen slår vi oss alla ned vid bordet och börjar ta av laxen.

Sen är det dags för julklappsutdelning och Tomten är där och Kusinbarn tror att jag är tomten och ser med stora ögon från balkongen hur jag svajar över fotbollsplanen med lyktan i näven och han ropar här är jag tomten här är jag jag har varit snäll i år. Sen börjar julklappslotteriet och en liten flaska champagne delas ut och ett par böcker och en parmesanost och en köttermometer och ett rivjärn. Bland annat. Sen är det flickvännens tur och hon river upp det glänsande blå paketet som lades sist till högen och läser med undrande ögon:

Kings & Queens of Great Britain.
A completely comprehensive, authoritative and brilliantly illustrated chart of the family tree of British kings and queens.
*Absolutely up-to-date (with Prince Harry and the Duchess of York)
*Shows every child born to British monarch since the ninth century, in the order of their birth.
*Includes important mistresses and their offspring, and nicknames for ease of identification.

Fullt utvecklad blir släktträdet över det brittiska kungahuset stort som en vägg och Sällsynta Morbror lägger handen kring det 200-kronors vin han själv vann och berättar att han fått julklappen tidigare på dagen och valde att ge den vidare när han hörde att det var julklappslotteri på gång och nu tittar han ner i golvet och konstaterar att Flickvännen nog drog en nitlott inte minst då hon helt saknar det engelska blod som rinner genom häften av Sällsynta Morbrors ådror. Flickvännen håller med men säger i bilen på väg hem att en sak i alla fall är bra hon vet redan nu vad hon ska ge bort i nästa års julklapplotteri och hon hoppas att Sällsynta Morbror dyker upp och får just hennes julklapp. Inslaget i blått glänsande papper.

calling Syo

2005-12-22T16:28:00.000+01:00

Jag ska praktisera i vår.
Jag har inte någon praktikplats.
Jag har ingen praktikplats för jag har inte sökt någon.
Jag har inte sökt någon praktikplats för jag vet inte vart jag vill jobba.
Jag vet inte vart jag vill jobba för jag vet inte vad jag vill bli när jag blir stor.

Syo. Vart är du när man behöver dig?

Pappas klappar

2005-12-21T08:26:00.000+01:00

Man är vuxen när man inte kan skriva en önskelista till jul. Kanske har det någonting med visdom på ålderns höst att göra. När åren går kliver kunskapen in och förkunnar att man minsann inte behöver några julklappar. Man kanske förstår vad de sanna värdena i livet är och att det inte handlar om ytliga saker som saker. Är det så är Far någon slags kunskapsgud. Han har antagligen nått samma insikt som Dalai Lama. Far önskar sig aldrig någonting. Som liten unge sket jag fullständigt i om han fick några julklappar eller inte. Skyll dig själv tänkte jag. Men nuförtiden är det riktigt jobbigt. För jag vet att man ska köpa julklappar till Far, oavsett vad han säger. Och vad köper man till någon som inte vill ha någonting?

Han brukar få en hammare. Far & Mor har ett helt rum fullt med hammare men önskar han sig inget får de en till. Lite som ett hot. Nu ser du till att klämma fram en julklappslista gubbjävel annars får du en hammare!

Men det funkar inte.

Tack så mycket, säger han. En hammare, precis vad jag behöver. Den kan jag använda när jag måste hammra. Och sen sitter han och tittar på Karl-Bertil Jonsson och hans Robin Hooderi med två hammare i knäet. Bror lyckas nämligen inte heller klämma ur honom några önskningar.

Med Mor är det enklare. Hon är nästan lika blygsam som sin man men kan i alla fall krysta fram ett svar under hammarhot. Ja, jo, nja, jag vet faktiskt inte. Köp en bok. Det blir bra. En pocketbok. Spelar ingen roll vilken. Köp någonting bara. Inget dyrt. Pocket blir bra. En tunn pocketbok önskar jag mig. Säg det till din bror också.

Vi får se vad det blir. Allting går inte att köpa för CSN-pengar men någonting borde man väl hitta. I år igen. Den smarta fan ska nog få lite spik den här gången.

Mister Mats

2005-12-21T08:04:00.000+01:00

Mats Nileskär är bra. Jämnt.
Lyssna på senaste avsnittet av P3 Soul.
Timme två när han hänger med Mobb Deep.

Mats får det alltid att handla om mer än musiken. Dessutom kör han ingen snobbengelska som den där killen på Kobra. Mats lärde sig engelska i skolan och pratar just så. Med dialekt.

När du lyssnat går du och köper tidningen Svensson. Nummer 4 2003. Mariano Leones personporträtt av herr Nileskär. Artikeln platsade i antologin "Goda Nyheter 2003". Inte illa för ett magasin från Malmö som kläms ut fyra gånger per år. Inte heller illa för en skribent utan formell journalistikutbildning. Jag fick tillfälle att fråga Mariano om den där intervjun en gång. Han sa att han kunde skrivit hur långt som helst, att han hade sammanlagt 18 timmar bandade intervjuer med Mats. Han hade tydligen gott om stories to tell.

Jag såg förresten mister Mats en gång på krogen. Han stod alldeles bredvid mig. Jag trummade på ölen ett par gånger, tog en klunk och harklade mig.

- Ursäkta, är inte du Mats Nileskär, på P3 Soul?
- Jo, det är jag.
- Jag vill bara säga att jag tycker du är jävligt bra.

Sen gick jag därifrån. Dagen efter tänkte jag att jag borde skämmas över mitt fylleberöm men det gjorde jag inte. Han är jävligt bra. Timme två som sagt.

Bloggberöm

2005-12-21T07:58:00.000+01:00

Vassa Eggen sågar tidningen Ivan grundligt och hyllar av bara farten Transition som jämförs med Amelia.

Smaksatt kaffe

2005-12-19T02:09:00.000+01:00

Flickvännen dricker kaffe på morgonen. Med mjölk.
Igår morse hade vi ingen mjölk hemma.
Hon sneglar på min "Drickbar Fjällyoghurt". Med smak av äpple och päron.

- Den är ju flytande, säger hon och sträcker sig över bordet.

- Mmm, konstaterar hon efter den första klunken. Det smakar smaksatt kaffe.

Sen tar hon en klunk till.

Och en till.

Och sen försöker hon förklara, med munnen full av kaffe smaksatt med drickbar fjällyoghurt med smak av äpple och päron, hur äckligt det smakar.

Senare på dagen köpte vi mjölk.

Kulkontroll

2005-12-17T21:36:00.000+01:00

Christmas Spectacular i Globen Annexet. Joe Labero och Robert Wells bjuder på en "show ni sent ska glömma - magiska illusioner och musik i en spektakulär blandning!".

Framför scenen breder långborden ut sig. Det luktar julbord och låter firmafest. Annexet är fullsatt. Robert Wells kör boogie-woogie med hundhåret på skallen och ett blänkande piano under fingrarna. Joe Labero trixar med kort och kinesiska ringar, julig med rödlätt hår och ett litet fittstreck på hakan. Han trollar och skojar om vart annat men nu är det allvar. Det är dags för "The Bullet Catch". Joe Labero står på den lilla scenen i mitten av lokalen och sveper med blicken över publiken på jakt efter en medhjälpare till detta dödligt farliga trick. Någon som ska välja ut den kula som ska skjutas ur en pistol och fångas av trollkarlens flinka fingrar. Eva väljs ut. I 40-årsåldern och firmafestfin med stövlar, långkjol och fixad frisyr. Hon placeras på en röd stol på scenen. Joe Laberos medhjälpare visar ett etui med blänkande kulor. Eva väljer den kula som ska laddas i pistolen.

- Är du van vid att hantera kulor, frågar Joe Labero med ett stort leende på läpparna.
- Ja, svarar Eva kort.
- Jasså, säger magikern och flåsar hurtigt.
- Ja, jag kommer från Södertälje.

Upplösningen

2005-12-16T18:01:00.000+01:00

Som Leenus redan påpekat i en kommentar.
Upplösningen kom. Den gamla damen hade inte överlevt i 63 dagar utan käk.

Åtta dagar.
Så länge klarar man sig utan vatten.
Sorry Försiktig.

Lebethe Malefo strikes again

2005-12-15T10:55:00.000+01:00

Helt oprovocerat bestämmer sig mr Lebethe för att känga till mig igen, slå upp ett par sår och strö över lite salt. Nyss fick jag det här mailet:

Dear Jonas,

I sent this e-mail on December 13.

Regards,

----- Original Message -----
From: Lebethe Malefo
To: Lebethe D. Malefo (Mr.)
Sent: Tuesday, December 13, 2005 2:18 PM
Subject: UCT Study Abroad Programme

Dear Jonas,

Thank you for applying for the Semester Study Abroad Programme at the University of Cape Town. Unfortunately, due to lack of capacity you were not admitted into the programme.

We wish you success in you study abroad venture.

Regards,

Jaha. Ok. Du skickade mailet till mig 13 december. Då förstår jag.

Djurkamp

2005-12-15T08:42:00.000+01:00

En annan diskussion jag och Försiktig har gäller vilket som är världens farligaste djur. Jag hävdar med bestämdhet isbjörnen, Försiktig säger spottkobran. När jag försöker se en strid mellan dessa två på neutral mark kan jag inte på något sätt se hur spottkobran ska kunna vinna. Av den enkla anledningen att den är typ 1/100 så stor. Kan en myra spöa en människa? Nej. Kan en spottkobra spöa en isbjörn? Nej.

Försiktig menar att spottkobran kan spotta giftspott med grym precision och förblinda isbjörnen. Ok. Fair enough. Fullträff. Min isbjörn är blind och famlar i blindo efter din spottkobra inför 13 850 åskådare i Globen. Men exakt hur går det till när spottkobran dödar isbjörnen? Ska han tugga ihjäl honom?

Nej.

Tänkte väl det.

The winner is: Isbjörnen.

matlös

2005-12-15T08:26:00.000+01:00

Jag och Försiktig hade en diskussion en gång. Hur länge kan man överleva utan mat och vatten. I princip trodde han att man kunde klara sig i 3-4 veckor utan mat och vatten, och 1-2 månader på bara vatten. Jag menade att han var dum i huvudet och att man aldrig skulle överleva mer än 1 vecka utan mat och vatten, och högst 3 veckor på enbart vatten. Typ. Sen kom Naqsha Bibi.

Naqsha Bibi överlevde 63 dagar utan mat. Läkaren konstaterar:
Hon är mycket svag på grund av uttorkning och muskelförtvining. Hon har också tappat talförmågan.

1-0 till Försiktig alltså. Men då kommer nästa läkare till min räddning:
Man kan inte leva utan mat i två månader. En månad går ju. Men utan vatten klarar man sig bara i 2–3 dar.

1-1 och vi väntar på upplösningen.

Morgonmatiné

2005-12-15T07:22:00.000+01:00

Klockan är morgon och innan dagen börjar på riktigt kan man se på film.
Tack Nordsurf för tipset.

Lebethe Malefo

2005-12-14T10:17:00.000+01:00

Jag vill plugga i Kapstaden nästa termin. Ansökte för några månader sedan men har ännu inte fått något svar. Så jag mailar till Mr Lebethe Malefo. När får jag besked om jag kommer in eller inte?

Dear Jonas,

Thank you for applying for the Semester Study Abroad Programme at the University of Cape Town. Unfortunately, due to lack of capacity you were not admitted into the programme. You were also not accepted into any of the courses you selected.

We wish you success in you study abroad venture.

Regards,

vaihelajävlahelveteamenar du. Kom jag inte in? Hur kan jag inte komma in? Allting var upplagt för att jag skulle komma in. Någorlunda iallafall. Det var inte därför jag mailade dig. Jag mailade dig för att du skulle berätta när jag skulle få beskedet om att jag har kommit in. Jag ville inte att du skulle ge mig beskedet att jag inte kom in. Mr Lebethe Malefo - det är dags för en förklaring.

Dear Jonas,

The reason was mainly because of capacity in the programme. We have already filled all our available spaces with students from our exchange agreements. We accept these students first and when there's space we accept individual students into that available space. This will explain why it took this long to inform you of this.

We regret the inconvenience that this causes you.

Regards,

Jaha. Platsbrist säger du. Det är väl en giltig förklaring. Men jag gillar dig fortfarande inte. Du har ställt till med lite väl mycket inconvenience för tillfället.

Solsting?

2005-12-12T10:17:00.000+01:00

Söndag i Sydneys södra förort Cronulla. 5000 australiensare löper amok, super sig fulla, sjunger aussie aussie aussie oi oi oi och pucklar på alla som inte ser ut att vara avlägsna släktingar till brittiska fångar från 1800-talet.

Man får hoppas att de drabbats av solsting. Men det känns tveksamt. Ska vara om de har jävligt stor sol därnere. Läs mer här

me vs systemet Systemet

2005-12-11T19:25:00.000+01:00

Chelsea vann igår.
Jag fick 6 rätt.
Kalkyl fick 10 rätt.
systemet Systemet leder.

Åsiktsfrihet

2005-12-11T00:22:00.000+01:00

Ett hundratal ungdomar har samlats vid Centralstationen i Stockholm. De vill gå upp på perrongen och hindra det pendeltåg som är fyllt med nazister på väg ut till dagens demonstration i Salem. Polisen står i vägen. En del ungdomar döljer ansiktet bakom palestinasjalar eller halsdukar, andra visar öppet vilka de är, några få är utklädda till clowner. Stundtals sjunger de om att krossa fascismen.

En korpulent dam med runda glasögon står vid sidan om. I handen håller hon en välfylld påse från Hemtex. Julklappar. Inslagna i glansigt blått papper och lindade med guldsnöre. Hon tittar skeptiskt på folksamlingen och vänder sig mot sin väninna:

- Det här är absurt. Kan inte någon bara skjuta de där ynglen?

Feedback

2005-12-10T12:25:00.000+01:00

Kalkyl säger:
dina grejer, är (hittills) inte roliga för mig ens
Jag säger:
det va synd
Kalkyl säger:
men ja är ju hård också
Jag säger:
sant
Jag säger:
men går dom att klassa som intressanta?
Kalkyl säger:
har höga krav på mina elever
Jag säger:
hehe
Kalkyl säger:
du får aldrig ge kred till en sån som strage
Jag säger:
men om jag gillar honom?
Kalkyl säger:
du visar inga värderingar
Kalkyl säger:
eminente är inte bra
Kalkyl säger:
då skulle du sagt, på ett bättre sätt, "Fredrik jag vet allt som ingen annan vet om musik Strage" upplyste mig
Kalkyl säger:
så kan man garva åt att han e insnöad, men kan ana att du eftersom du har koll på honom så kanske du gillar honom
Kalkyl säger:
du kan inte låta folk veta att han e loykad
Jag säger:
då du inte e en skribent e jag impad av ditt ordmärkeri
Jag säger:
o sen så har jag alltid svårt för att vara den spydige/elake. det e ju därför din blogg blir roligare än min
Kalkyl säger:
jag är inte utpräglad skribent, men det är en av alla saker du har att vara impad av
Kalkyl säger:
ser redan hur nästa inlägg på din blogg skrivs
Jag säger:
hehe. den kommer ikväll. efter att jag varit på AFA-aktion på Karlberg hela eftermiddagen
Jag säger:
kommer nog inte vara humoristisk någonstans
Kalkyl säger:
Du ska ju skriva den om det här, what are you, retarded or something?

Badminton

2005-12-09T18:47:00.000+01:00

Jag och Försiktig spelar badminton varje fredag.

17-15, 10-15, 12-15 slutade matchen.
Mina siffror först.

0-29 står det sammanlagt i matcher.
Mina siffror först.

Jag är på gång.

systemet Systemet

2005-12-08T22:25:00.000+01:00

För någon månad sen kom Kalkyl med ett förslag. Ett förslag som skulle göra oss rika. Det handlade om ett system man använde sig av för maximera chanserna att vinna på stryktipset. Han hade köpt systemet på internet. Idiotsäkert. Vi döpte det till systemet Systemet. 200 kronor per skalle och månad. Inga pengar. Men vilka rikedomar vi skulle vinna.

Jag tänder till direkt. Stormun öppnar plånboken och förklarar att han ska hyra en helikopter för storvinsten. Försiktig avvaktar men låter sig övertalas. Tidstjyven är tyst men betalar han också. En månad för sent men ändå. Sen satte vi igång.

Och nu är det slut. Tror vi spelade 5-6 helger utan att vara i närheten av ens några småvinster. Än mindre någon helikopterhyra. Det var Försiktig som drog sig ur först. För mycket input och för lite output sa han. Kalkyl blev stött, rev sitt hår och meddelade oss alla att systemet Systemet ligger på is. Tills vidare skulle han spela själv. fanhelvetesjävlaskit. Klart han kommer vinna nu och hovra omrking i en guldhelikopter hela dagarna. Men det ska bli trångt i luften.

Jag har satsat 16 kronor på Stryktipset på lördag.
Chelsea kommer inte att vinna.

Julreggae

2005-12-07T08:27:00.001+01:00

Flickvännen har köpt en julskiva. A´la reggae. Det är är herrarna i Ital Skurk som ligger bakom iden att poppa till Nu tändas tusen juleljus, O helga natt, Härlig är jorden och andra juliga sånger. Det låter bättre än man tror men jag koncentrerar lyssnandet till remaken av Hosiana. Det är den enda julsången på skivan jag kan refrängen på eftersom den där tipp tapp tipp tapp tippetippetipptapp inte finns med.

Problemet med Hosiana är att jag inte fattar texten. Dom sjunger om Hosiana Davids son. Det har dom alltid gjort. Men jag tycker att Hosiana är ett tjejnamn. Det har jag alltid gjort. Jag blev förvirrad på dagis, och jag blir förvirrad idag.

Som avslutning förfasas Ital Skurk över julskinkan: "Snälla, vad ni än gör, bojkotta skinkhelvetet i år". Varför måste dom göra sånt? Lägg av. Låt mig vara. Jag gillar julskinka och kotunga och hela skiten. Jag åt grisfötter på årets första julbord.

Det var som när jag upptäckte Svenska Akademin och deras platta Tändstickor för mörkrädda. Jag satt och åt lunch. Musiken på i bakgrunden. Bra skiva. Frid och fröjd. Sen kom Proteinpornografi.
-----------
yeah
mmmm det ser läckert ut
fransyskorna är så fina
smarrig kyckling ifrån Stina
en tilltalande Tina dina
smaklökar smakar smaskig bit av nöt
hormon har tatts sönder av dalitels gröt
du tuggade tarmar och njöt av en kokt med bröd
men blir äcklad och stött när någon nämner död
i en djurtransport ligger liken visst i driver
men du bara kopplar bort, njuter av lövtunna skivor
malda kulor, klöver, skallar och ben
läckra lik med extra östrogen

köttfärs för tjugonio nitti kilot
en mördarindustri, helt utan empati
som ger oss kättfärs för tjugonio nitti kilot

mmm, proteinpornografi

köttfärs för tjugonio nitti kilot
en mördarindustri, helt utan empati
som ger oss kättfärs för tjugonio nitti kilot

mmm, proteinpornografi
-----------------

Vid rad åtta satte jag i halsen. Och stängde av musiken. Sen åt jag färdigt min lunch. Kokt korv med bröd.

Vanille Ice

2005-12-04T12:31:00.000+01:00

Vanilla Ice hade konsert häromdagen. Affischerna på stan talade om en kultspelning och kön slingrade sig uppför trapporna vid Göta Källare. De ville se Vaniljglassen. Med mönster inrakade i håret. 1990 kom debutskivan med låten Ice Ice Baby. Sen kom en film där han satt och var stenhård på en neongul motorcykel. Filmens slogan?

When a girl has a heart of stone, there's only one way to melt it. Just add Ice.

Fint. Sen blev det inte mer. Förutom några fler filmer och plattor som ingen har sett eller hört. Och en säsong i "The surreal Life". Den där dokusåpan på femman där avdankade kändisar får en chans att kicka igång sin karriär på nytt genom att flytta in i ett hus och bara vara...avdankade kändisar.

Jag undrar hur han gör på sin spelning? Vill han öppna starkt måste han börja med Ice Ice Baby. För att få igång publiken. Runt mitten måste det bli Ice Ice Baby igen. För att hålla spelningen vid liv. Sen är det final och då måste det sjävlklart bli Ice Ice baby än en gång. Sen går han av scenen och publiken skanderar "engångtill, engångtill". Dags för extranummer. För alla hardcorefans. De som hängt med honom från början. Ice Ice Baby. Eller?

Eminente Fredrik Strage var på plats och han sitter på svaret. Vanilla Ice har självklart mer än bara en hit. Han har faktiskt två. Kommer du inte ihåg?

Låten Ninja Rap från filmen Teenage Mutant Ninja Turtles II. Klart folk ställer sig i kö.

30/11

2005-12-01T14:50:00.000+01:00

- Ok, det räcker. Nu stannar vi här, skriker en barsk röst och håller upp en läderklädd hand.
- Varför det? undrar en yngling i munkjacka. Släpp förbi mig, försöker han men allt myndigt i rösten försvinner in i sjalen som täcker halva ansiktet.
- För att nu har ni lekt färdigt, och jag har mjölksyra upp till knäna.

Ynglingen står i trappan mellan centralbron och Vasagatan. Framför honom står 4-5 civilklädda poliser iklädda mörka mössor och mycket muskler. Bakom honom står ett 30-tal av hans kamrater och bakom dem en ring med hjälmförsedd polis i lysande gula västar. I mitten står jag. Kvällens katt och råtta lek är slut. Varken katten eller råttan fick stryk. Det var husse som vann.

Nazisterna firar Karl XII och AFA utlyste motdemonstration. Den började i Gamla stan, gick vidare till Södermalm, tog tuben till T-centralen och löpte sedan omkring i City. Polisen höll sig på avstånd. Spärrade av vissa gator. Släppte andra. Styrde vägen. Ingen verkade veta varför vi sprang men alla visste att vi inte ville bli säckade. Fångade. Bortkörda i buss. Utan att ha sett en endaste nazist och spöat dom jävlarna. Stoppat fascismen.

Till slut gick demonstranterna upp på centralbron. Stoppade trafiken. Nu får det vara nog. Polisen ryckte fram och ställde sig i vägen. Vi blev säckade.

Först verkade husse skeptisk. Rynkade på ögonbrynen under den tunga hjälmen. Visiterade och klämde. Jag tömde innerfickan. En plånbok och ett långsmalt läppbalsam från Blodgivarna. Ingen kniv.

- Studiesyfte? Vad menar du? Har du något bevis, ett intyg eller liknande?

Självklart inte. Men jag kunde briljera med ett anteckningsblock från journalistförbundet och med en klapp på axeln släppte han ut mig. Husse var snäll och lät sig övertygas. Kanske var det min charm. Eller min snälla uppsyn. Eller mitt anteckningsblock. Eller så var det så att jag var minst fem år äldre än alla andra och såg ut mer som en civilsnut än en aktivist. Med svart mössa och allt. Fast utan muskler.

Tidstjyven åker buss

2005-11-30T11:33:00.000+01:00

Jag skulle på julbord i fredags. 1900 ute på Djurgården. Tillsammans med Tidstjyven. Under dagen planerar vi allting in i minsta detalj över telefon.

- Jag har inga kontanter, konstaterar jag efter lite rotande i plånboken, i Flickvännens plånbok och i matkassan.
- Inte jag heller. Vad ska vi med kontanter till?
- Garderoben. Du får leta.
- Ok.
- Bussen är vid Karlplan 1845. Var inte sen.
- Nej, min buss är där 1843 så det passar perfekt.

klockan är 1845. Jag står på busshållplatsen vid Karlaplan. Ensam. Utan Tidstjyven.

- Vart är du någonstans?
- På busshållplatsen.
- Va? Jag med, bussen står här. Vart är du?
- Inte den busshållplatsen.
- Är du kvar på Lilla Essingen?
- Ja.
- Ditt jävla cp. Varför ringer du inte och säger att du är försenad? Nu får jag stå här och vänta i en halvtimme på dig.
- Jag har inga pengar på mobilen. Och så lång tid tar det inte, jag är där om tjugo minuter.

klockan 1925 kommer han. 40 minuter försenad. 40 minuter. De första tio minuterna var jag inne i värmen, inne på Fältöversten. Sen stängde dom och jag satte mig och väntade på busshållplatsen. Tillsammans med minusgraderna. Till slut kommer han. Lunkandes från den upplysta Karlavägen med andan i halsen.

- Sorry, säger han och kastar en påse till mig. En fryspåse fylld med enkronor. Garderobspengar. Tack. Hälften rätt i alla fall.

Bra för att vara Tidstjyven.

R Kelly the Kuk

2005-11-29T14:09:00.000+01:00

Jag undrar om han är oskuld. Jag tror nästan det. För vem över högstadieåldern tjatar så mycket om knullande som han. R Kelly. The Kuk. Helt klart tänker han mycket på sex. Det är liksom det han har blivit tät på.

På nya skivan, TP.3 Reloaded, knullas det. På efterfesten, vid spisen, iklädd en vit T-shirt, med flickvännens polare och ända tills solen går upp. Bland annat. Dessutom har han the greatest sex in history med sånglärkan Nivea.

(vet hon om att det är vit gegga, förpackad i blå burk och skitbra att ha i skidbacken?)

Efter den första timmens sexande börjar så "Trapped in the closet". Ett "urban musical drama". I tolv delar. Varav del 1-5 är skivans sista fem låtar. Vi snackar sex, otrohet, homosexualitet, en pistol, en pastor och en lurig trafikpolis. Är du nyfiken på vad som händer med Sylvester, Chuck, Rufus och de andra får du köpa hela storyn på DVD. Vill du lyssna på delar av skivan bjuds det här.

Om sexsånger är hans jobb verkar han tyvärr ha svårt för att koppla av på fritiden. Sammanlagt 32 åtalspunkter för någon form av sexande med minderårig tyder på att allt inte står helt rätt till.

Fast det är lite som Michael Jackson. Nog har herr blekansikte pillat i alldeles för många pojkkalsonger men sätt på nån gammal dänga så ska vi vem som sitter still med ett pedofil-plakat i knät. Inte jag. Inte du. Och det är väl därför man lyssnar på R Kelly the Kuk. Någonstans har han mer än bara sex bakom pannbenet.

Mr Ödmjuk

2005-11-29T08:47:00.000+01:00

Saker jag ska göra när jag tar över Sverige:

1. Döpa om mig till "Alla svenskars fader".

2. Göra min födelsedag till en nationell helgdag.

3. Införa ett par nya kurser på universitet och högskolor runt om i landet: "Jonas undervisning om samhället" och "Inrikes- och utrikespolitik enligt Jonas".

4. Döpa om månaden januari till Jonas.

5. Byta namn på Arlanda Flygplats till Jonas Flygplats samt döpa om Råsunda Fotbollsstadion till Jonas Stadion. Dessutom ska jag byta namn på E4:an som går från Jonas Flygplats (Arlanda) och på avstånd passerar Jonas Stadion (Råsunda) när den går in mot Stockholm: E4:an får heta Jonas Avenyn.

6. Be min pressekreterare nominera mig till Nobels Fredspris för mitt bidrag till världshistorien.

7. Få svårt att sova på grund av folkets stora kärlek till mig.

Ungefär som Mr Ödmjuk med andra ord.

Födelsedagskalas

2005-11-28T11:28:00.000+01:00

25-års kalas i helgen. Eller 100-års kalas då det krävdes fyra av oss för att styra upp nåt. Det var jag, Tidstjyven, Stormun och Försiktig.
23/2, 5/5, 4/7, 21/9.
Det var då vi fyllde år - typ.
26/11.
Det var då vi firade att vi fyllde år. Restaurang Landet.

Nu börjar vi:
välkomstdrink
kallehaglundspokenword
persiljerot&sellerisoppamedsvamppaj
vin
oxkind&potatispuré
vin
cheesecake&kaffe
vin
vin
vin

Sen kom kvällens dj och började rigga - elektronisk klubb på gång. Sen kom några fler bekanta som inte fick plats på middagen. Sen kom den elektroniska klubbens gäster och alla verkar digga musiken. Som var bra. Det var bra musik att sitta och dricka vin till men när man har suttit och druckit vin och tänkt att det här var bra musik nu dansar vi så upptäcker man att det går inte att dansa till musiken och det är just det ingen gör - dansar.

Så man dricker lite mer vin och upptäcker att det fortfarande inte går att dansa och då ger man upp och kliver med bestämda steg fram till dj och gör det man vet att han inte vill att man ska göra:

-Du dj, kan du inte spela lite annan musik, så folk dansar.
-Jag har ingen annan musik med mig.
-Men vi har med oss några skivor.
-Lyssna, 85% av alla som är härinne tillhör ert sällskap men om jag sätter på er skiva, då är det helt onödigt att jag är här.
-Sant. Men är det inte roligare att vara dj om folk dansar?
-Sant. Men jag är här för att spela min musik.

Sant. Så lite senare bad han om en skiva, ville bjuda på en låt. Michael Jackson - Billie Jean. Och vi dansade. I 4 minuter och 54 sekunder. Sen var det elektro igen. Alla satte sig ner och dj gav tillbaka skivan. Case is closed. Mera vin.

dunderochbrakstart.

2005-11-28T11:24:00.000+01:00

smygstart.