Pappas klappar

Man är vuxen när man inte kan skriva en önskelista till jul. Kanske har det någonting med visdom på ålderns höst att göra. När åren går kliver kunskapen in och förkunnar att man minsann inte behöver några julklappar. Man kanske förstår vad de sanna värdena i livet är och att det inte handlar om ytliga saker som saker. Är det så är Far någon slags kunskapsgud. Han har antagligen nått samma insikt som Dalai Lama. Far önskar sig aldrig någonting. Som liten unge sket jag fullständigt i om han fick några julklappar eller inte. Skyll dig själv tänkte jag. Men nuförtiden är det riktigt jobbigt. För jag vet att man ska köpa julklappar till Far, oavsett vad han säger. Och vad köper man till någon som inte vill ha någonting?

Han brukar få en hammare. Far & Mor har ett helt rum fullt med hammare men önskar han sig inget får de en till. Lite som ett hot. Nu ser du till att klämma fram en julklappslista gubbjävel annars får du en hammare!

Men det funkar inte.

Tack så mycket, säger han. En hammare, precis vad jag behöver. Den kan jag använda när jag måste hammra. Och sen sitter han och tittar på Karl-Bertil Jonsson och hans Robin Hooderi med två hammare i knäet. Bror lyckas nämligen inte heller klämma ur honom några önskningar.

Med Mor är det enklare. Hon är nästan lika blygsam som sin man men kan i alla fall krysta fram ett svar under hammarhot. Ja, jo, nja, jag vet faktiskt inte. Köp en bok. Det blir bra. En pocketbok. Spelar ingen roll vilken. Köp någonting bara. Inget dyrt. Pocket blir bra. En tunn pocketbok önskar jag mig. Säg det till din bror också.

Vi får se vad det blir. Allting går inte att köpa för CSN-pengar men någonting borde man väl hitta. I år igen. Den smarta fan ska nog få lite spik den här gången.