måndag, maj 15, 2006

Tågavlyssnat

- Jag tycker inte att man ska gifta sig, säger mormodern till sitt barnbarn.
- Mm, säger barnbarnet.
- Kärleken ska bestå, men föremålen kan skifta.
- Mm.
- Det är bättre att leva fritt.
- Mm.
- Jag tror inte det är meningen att man ska leva med samma person hela livet.
- Som farmor och farfar gör?
- Ja. Och se så bittra de är.
- Mm. De pussas aldrig.

Det blir tyst.
Och tyst.
Och tyst.
Sedan frågar barnbarnet sin mormor.

- Vet du vad som är det bästa med farmor?
- Nej.
- Hennes kakor.
- Mm.
- Fast ibland är dem inte så goda.

lördag, maj 06, 2006

The vilja takes it all

Idag såg jag Hammarby vinna SM-finalen i handboll. En av de gladare killarna på planen spelade jag med för 7-8 år sedan. Då var han bra. Men inte bäst. Däremot ville han alltid mest. Och jag antar att det är det som gör skillnaden. Viljan. Utan den når man inte långt. Oavsett fält. Därför tror jag att en sådan som till exempel Peter Forsberg skulle varit framgångsrik oavsett vad han satsat på. Ekonom, badmintonspelare, sjuksyster eller bonde. Hade han valt att skita i pappa ishockeytränare och hellre gått någon av de vägarna skulle han garanterat nått långt även där. Det sitter som sagt i skallen. Vilket man blir väldigt påmind om när man sitter i soffan och ser en gammal lagkamrat kyssa SM-bucklan på TV.

tisdag, maj 02, 2006

Valborgsmässoafton

Valborgsmässoafton. På en privat ö. Jag och Flickvännen är inbjudna på ett hörn. Nu sitter vi där i sällskap med ett tiotal andra. I köket. Klockan är snart fyra på morgonen när det lirkas fram en flaska Mariposa. Sydamerikansk likör med smak av honung. På etiketten breder en röd fjäril ut sina vingar. Utanför börjar en ny dag sträcka på sig. Mariposan hälls upp i glas. Lite till kan vi. Flickvännen tar täten och sveper snabbt. Ingen säger att hon gör fel, att Mariposan ska smuttas, som en whiskey. Vi vet inte bättre, gör som hon och förlänger dagen ytterligare.

Tidigare har vi badat bastu, fiskat och tittat på en vedklyv. Och så har vi ätit middag. Och pratat.

Vi har pratat om spöken. Om turkiska tanter som glider genom väggar, om eldklot som far genom fönster och om strålkastare i backspegeln som plötsligt bara försvinner.
Vi har pratat om de tidskapslar som JM Bygg gräver ner under samtliga av företagets nybyggnationer. Vad stoppar byggarbetarna i tidskapseln? Och vad skulle man själv lägga i tidskapseln?
Vi har pratat om rummet intill, jungfrukammaren, där husets husa för 70 år sedan dräpte det oäkta spädbarn hon klämt ur sig efter att ha strulat till det med husets herre.
Vi har pratat om att man inte bör prata om personer som inte är närvarande i rummet. Sånt är känsligt för en av de uruguayanska bröderna. Han vill inte att andra pratar om honom, vad han gör eller vad han har gjort. Han vill berätta själv. Han säger att det är kulturell grej, och att svenskar inte förstår. Han blir utbuad. Av argentinaren. Och av sin uruguayanske bror.
Vi har pratat om att Argentinas Joan Riquelme aldrig borde ha slagit straffen mot Arsenal och vi har pratat om att vi inte bör prata om att Uruguay inte är med i fotbolls-VM.
Vi har pratat om fiske, om fisketävlingar och fiskeregler och vi har kommit fram till att det inte räknas som fångst förrän fisken ligger och sprattlar på båtens botten.
Vi har dansat. Och borstat tänderna. Samtidigt.

Dagen efter visar sig eldklotet ha en naturlig förklaring, de som sov i jungfrukammaren överlevde natten och Uruguay är fortfarande inte med i fotbolls-VM. Nere på bryggan inspekteras båten som snart ska skjutsa fiskarna ut till fisken. I köket droppar glas och tallrikar sig torra ovanför diskhon. Bredvid den gamla mikrovågsugnen står dryckerna på rad. Flaskan med fjärilen är tom. Vi borstar tänderna utan att dansa och åker hem.
Bloggtoppen.se