Grannfrid

Hela sommaren har grannen ovanför oss spelat trummor. Bongotrummor. En timme varje dag. På ett ungefär. Men nu har dadunk-dadunkandet tystnat. Istället har han, eller hon, köpt en flöjt som han, eller hon, gärna förgyller sin omgivning med. Fast han, eller hon, verkar lite mer osäker på sin blåstalang då träningsdosen har maximerats. Nu är klockan 20:51 och han, eller hon, har spelat i fyra timmar. Trevligt. Det känns som att man bor i en alvskog, eller möjligen i en kommunal musikskola. För det är väl bara dem som spelar flöjt. Hoppas jag.