Legenden lever

Idag var det dags för derby. Jag, W och G skulle gå. Det var länge sedan vi gick på derby tillsammans. Jag minns en ishockeymatch i Globen för länge sen. Nere på isen åkte AIK omkring och uppe på etage 7 satte ett gäng fjortonåringar och gjorde flygplan av matchprogrammet. En av herrarna i raden framför tröttnade på att få kraschande flygplan i nacken och sade med distinkt röst till oss att sluta. Hela gänget tystnade. Utom W. Han sade åt gubben att om han inte passade sig skulle han kasta ner honom också. Det är antagligen mitt bästa idrottsminne. Jag minns också en fotbollsmatch på Råsunda för inte så många år sedan. AIK spöade Göteborg och när gbg:arnas klack Änglarna satte sig på buss hem blev det småkravaller och stenkastning. Jag stod en bit ifrån och tittade på. G sprang längst fram med en sten i handen.

Det kunde alltså bli ytterst intressant att gå på derby med dem båda.

Men vi kom aldrig så långt. Biljetterna till Norra Stå var slut. Timmarna innan avspark gjorde jag ett tappert försök i Anders Limpars spelbutik vid Odenplan. Kanske hoppades jag att han skulle ha en hemlig låda med biljetter, bara för dem som visar tillräckligt med vilja. Men det hade han inte.
- Det finns biljetter kvar i Djurgårdsklacken, sa han där han stod bakom disken med gråstänk i håret och raksår på hakan. Men där vill du inte stå.
Nej, det höll jag med om. Där ville jag inte stå.
- Men åk ut ändå vet jag, det brukar alltid fixa sig. Stick fram ett par hundringar till vakten så släpper han in dig, det funkar säkert.

Sen avslutade han med att ge mig tummen upp. Jag nickade optimistiskt och gick hem. Det där med att muta vakter kanske gick bra när Limpar var knodd men kändes inte så aktuellt ett par veckor efter läktarstormning på Söderstadion. Limpars inställning påminner om G:s morfar. När G stod inför en arbetslös sommar tipsade hans morfar honom om att åka ner till Slussen. Där fanns det tydligen en dörr man skulle knacka på så fick man dagjobb bland båtarna i hamnen. Det var i alla fall så på morfars tid. Men G åkte aldrig ner till Slussen den sommaren, och vi åkte aldrig ut till Råsunda. Istället blev det en svettig källare på O´learys. Och det gick bra ändå.